Två delar av mig själv.

Det måste vara okej att få säga att man är delad. Inte veta vad man vill. Känna något fast man inte vet varför. Det är okej. Okej att bara känna. Okej att ena sekunden vilja en sak och i andra vilja något helt annat. Okej att få vara människa med alla de fel och brister det innebär. 
 
Jag fick växa upp tidigt, tidigare än de flesta. Utflýttad och på egna ben, eller ja det är en överdrift. Jag har aldrig behövt betala en hyra eller jobba för att få ihop pengar till mat. Men i över två års tid har jag fått ta hand om mig själv. Tvätta, diska, handla, städa, laga mat. Så på sätt och vis har jag fått vara vuxen. Nästan. Men jag vet hur det är att ta sitt stora steg bort från hemmet och tryggheten. Vet hur mycket som krävs, hur läskig det är och hur mycket man längtar tillbaka. Jag fattar att ni inte förstår hur det känns, hur det är att lämna den säkra bubblan man lever i. Men det är ganska lätt att förklara. Den första tiden är det spännande och nytt. Erfarenheter läggs på erfarenheter. Vuxenpoängen bara rullar in och man är stolt över att man klara sig själv. Med all rätt. 
 
Men även den spänningen tar slut. Trubbas av. Det blir en vardag vart man än är. Tro mig. Nordstan är inte lika cool den 20 gången man går in där. Heden är bara en bit gräs. Ullevi bara en byggnad man ser 4 gånger per dag. Sävehof bara ett handbollslag som vilket annat. Samtidigt är det väl olika från person till person. Hur man handskas med sitationen. Men jag lovar er, det är inte lätt när man är 16. För det är så bekvämt att komma hem. Hela tiden omgiven av människor som älskar en, aldrig hemma själv i den tom lägenhet.
 
Ni får inte tro att jag ångrar att jag flyttade till göteborg den där dagen för över 2 år sedan. Aldrig. Inte för nått skulle jag vilja ha det ogjort. Bästa åren i mitt liv, och då överdriver jag inte. De har också varit de jobbigaste åren. Men jag har lärt mig så mycket. Minnen och erfarenheter jag skyddar med mitt liv. För jag älskar alla här nere. Varenda en av dom. Min andra familj. Men som jag sa, det måste vara okej att få säga att man är delad.

RSS 2.0