I can't tell where the jurney will end. But I know where to start

Hej älsklingar små! 
Igår ringde klockan 04:40 och samtidigt som jag gick en "äntligen hem, dags att sova" snap av Martin fick jag skicka en "godmorgon" snap åt han. Även om det är omänskligt att stiga upp så tidigt var det värt det. Eftersom jag visste att jag skulle vara hemma inom några ynka timmar. 
Hemkommen i Piteå kunde jag krama om mamma och pappa. Sedan även bli överkörd av lille Sam. Har aldrig sett någon som varit så glad över att se mig. Han kunde verkligen inte komma närmare då han bokstavligen låg i ansiktet på mig. 
Tog iaf mina kunskaper baki ratten och körde till backa. Där hjälpte Oscar och Edde mig att överraska Linda. Glädjetårar överallt. Överallt. 
Så fruktansvärt skönt att få krama om mina syster igen. Hon är för underbar. 
Traskade iaf runt på backa och träffade massor människor, avslutade kvällen hos Frida i hennes, för mig nya, lägenhet. 
Idag väcktes jag av att Sam tyckte jag sovit nog. Han hoppade upp i sängen och kvävde mig. Tack hjärtat. 
Sedan har jag klarat mig igenom min första körlektion på körskolan. Nervös som satan men jag klarade mig iaf. 
Nu ska jag ta mig en välförtjänt pn! 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0