Jag ska göra det fast ingen verkar tro det

Ni som inte har orken att läsa en hel novell behöver ej fortsätta läsa detta inlägget. Ni har blivit varnade.

För nästan exakt ett år sedan satte jag mig i bilen för att åka och leva mina drömmar. Nu ett år senare sitter jag här igen och tänker på allt som har hunnit hända. Jag är en av de få som faktiskt har fått chansen att uppleva sina drömmar. Jag är lyckligt lottad.

På tisdag har jag haft nycklarna till min lägenhet i precis ett år. Ett år som inte alltid har varit röda rosor och rosa moln som man lätt kan tro att det ska vara då man väl får sin högsta dröm uppfylld. Jag har nog aldrig varit så ledsen, besviken, arg, gråtit så mycket och varit så trött som jag varit under detta år.
Och jag har nog aldrig fått slita och kämpa så mycket som jag har fått göra under detta år. Men jag har heller aldrig varit så glad, lycklig, haft så roligt, lärt mig så mycket, skrattat så mycket och vuxit så mycket som person som jag har gjort under detta året jag spenderat i Göteborg. Jag har lärt mig att inget kommer gratis. Varken lycka eller framgång. Man får slita för varje steg framåt man tar. Men det är värt varenda droppe svett och varenda jobbig minut. Jag skulle inte vilja byta ut det mot vad som helst och jag önskar fler fick chansen att leva i sin dröm.

Självklart har det funnits dagar då jag hellre skulle dragit täcket över huvudet istället för att promenera iväg på en träning sju på morgonen. Men dom är inte i närheten av lika många som dom dagarna då jag gärna traskar iväg för att ta chansen att utvecklas. Och känslan av besvikelse är aldrig lika stor som den känslan av framgång. Hur många kan tillexempel säga att de spelar i Sveriges bästa lag? Eller att de är nordiska mästare? De är dessa stunder av framgång som får dagarna då man helst vill gå och lägga sig lättare att ta sig igenom. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte fanns dagar man helst skulle vilja ge upp. Men jag skulle också ljuga om jag sa att det inte var värt det.

Det är först när det har gått ett år jag inser hur mycket jag har fått av Göteborg. Så mycket som jag inte skulle ha fått om jag stannat i Piteå. Jag har utvecklats så mycket i handboll. Jag har växt så mycket som människa och person. Jag har lärt mig massor om mig själv. Jag har fått underbara nya vänner och lärt mig mer om dom jag redan har. Jag vet hur det är att bo ensam och ta hand om sig själv. Jag har fått minnen för livet. Att bo själv och balansera allt har varit precis så jobbigt om inte jobbigare som alla varnade mig för att de skulle vara. Men det har också varit oerhört lärorikt och nyttigt. Jag är glad och stolt över att jag vågade ta steget och flytta till Göteborg. Det har utan tvekan varit det bästa valet i mitt liv.

Jag tror och hoppas framtiden i Göteborg kommer vara lika bra om inte bättre!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0